Durskalan

En skala är en utvald samling - eller serie - toner. Detta betyder alltså att man för att skapa en skala, väljer ett antal ur de tolv toner som finns och sätter de efter varandra i serie. Det finns olika typer av skalor med olika toninnehåll och med olika antal toner. I det här kapitlet ska vi beskriva en av de vanligaste skalorna - durskalan.

Durskalans "kod"

En durskala består av sju olika toner - sen landar den på ursprungstonen igen . Om vi utgår från stamtonerna (de vita tangenterna på ett piano) så kan vi enkelt få fram den durskala som heter C-dur. Toninnehållet och serien blir då - c d e f g a b c.

Om vi tittar på hur en C-durskala ser ut på pianot, så ser vi att mellan e och f och mellan b och c är det halva tonsteg, medan mellan övriga skaltoner är det hela tonsteg. Man skulle med andra ord också kunna beskriva det som att mellan skalans ton 3 och 4 samt mellan skalans ton 7 och 8 (eller tillbaka till 1 om man så vill) är det halva tonsteg, medan mellan övriga skaltoner är det hela tonsteg.

Vi får ett tonstegsmönster för durskalan som är:

helt, helt, halvt, helt, helt, helt, halvt.

Detta är durskalans "kod" och gäller för alla durskalor. Oavsett vilken ton du startar på - och vill skapa en durskala från - ska alltså byggas utifrån den här "koden". Durskalor som byggs utifrån andra toner än "C" kommer att använda sig av både vita och svarta tangenter - allt handlar om att använda sig av koden med hela och halva tonsteg.

Blir man osäker på hur koden var uppbyggd, är det alltid bra att komma ihåg att de vita tangenterna - spelade från "C" och upp till nästa "C" är en C-durskala. Kan man bara komma ihåg det, så är det alltid lätt att "hitta tillbaka" till hur koden egentligen var uppbyggd.

Vi bygger skalan A-dur

Om vi alltså använder koden och utgår från tonen "A", så kommer det att resultera i skalan A-dur. Det första man kan vara säker på är att man kommer att behöva använda sig av både vita och svarta tangenter. Den svarta tangenten kommer att ersätta en vit tangent. På vilket sätt? Vi kommer att behöva sänka (b) eller höja (#) den vita tangenten. Vilka svarta tangenter det blir kommer också koden att svara på.

Vi märker att mellan skalans andra och tredje ton, som ska vara ett helt tonsteg, kommer man att gå från tonen "B" till den svarta tangenten "Ciss". Vi behöver alltså höja (#) stamtonen "C" till "Ciss". Man ser också att mellan skalans femte och sjätte ton, som ska vara ett helt tonsteg, får man gå från "E" till "Fiss" (vi höjer stamtonen "F" till "Fiss"), samt från skalans sjätte till sjunde ton, som ska vara ett helt tonsteg, får man gå från "Fiss" till "Giss" (vi höjer stamtonen "G" till "Giss"). Den färdiga A-durskalan blir alltså:
a, b, ciss, d, e, fiss, giss, a.

Ett skalbyggar-tips

När du ska skriva ner en durskala som ska börja på en stamton, skriv ner den ton den börjar på och fortsätt först på stamtonerna uppåt sju toner tills du kommer till start tonen igen (en oktav upp). När det är gjort använder du koden för att räkna ut mellan vilka toner det ska vara hela och halva tonsteg. Vissa stamtoner kommer då att behöva flyttas till en svart tangent. När de nödvändiga stamtonerna är flyttade så har du byggt din durskala.

Inte blanda kors och ben

Man blandar inte korsförtecken (#) och b-förtecken (b) i samma durskala och det får dessutom inte vara mer än en av samma bokstav med i skalan - innan den börjar om igen.

A-durskala som beskrevs i stycket ovan får alltså inte skrivas - A B Dess D E Gess Giss A - även om det så att säga är rätt tangenter på pianot.

Det man då kan se är att alfabetet bryts i exemplet mellan Dess och D och Gess och Giss, samt att Gess och Giss är en blandning av korsförtecken (#) och b-förtecken (b).

Skalan skrivs istället - A B Ciss D E Fiss Giss A. Man får då en skala som inte blandar korsförtecken (#) och b-förtecken (b), samt att alfabetet är snyggt och prydligt i rätt ordning.

Durskalor i notskrift

Ovanstående två skalor, C-dur och A-dur, står här nedan i notskrift. Lägg märke till att de rättskrivna skalorna har en jämn skaltrappa där varannan ton är på linje och varannan är mellan.

Bruten trappa

Om vi använder den felstavade A-durskalan som vi beskrivit ovan, så ser vi till höger på notbilden hur skaltrappan är bruten och att det krävs en mängd olika blandade förtecken helt i onödan. Här ser vi återigen hur "fel" och "onödigt komplicerat" det blir om man blandar korsförtecken (#) och b-förtecken (b). Om man märker att den skala man bygger blir så här komplicerad gör man klokt i att börja om och utgå från regeln:

Inte blanda förtecken, endast använda boksäverna en gång per skala samt att kontrollera att "koden" är rätt.